Gunnar Asplund – arkitekt och inredare i ett

Gunnar Asplund är en av de arkitekter som liksom andra i hans generation (som Ragnar Östberg och Ivar Tengbom) översåg inte bara utsidan av sina byggnader, utan insidan och helheten. Det medförde att Asplund utöver att skapa uppseendeväckande och internationellt kända byggnader som Stockholms stadsbibliotek och Skogskyrkogården, även formgett olika typer av möbler och inredning under sin karriär. Som exempel på dessa kan nämnas dricksfontänen i Stockholms stadsbibliotek, de ormformade ledstängerna i Skandiabiografen och den så kallade ”Asplundlampan”, en takhängande lampa formad som en vit kupol, upphängd från tre smala kedjor.

Stockholms stadsbibliotek har kommit att bli ett av de främsta exemplen på den stil som i resten av världen kallas Swedish grace. Sannolikt kommer vi femtio år i framtiden att kunna se tillbaka på vår nuvarande tid, och peka ut de byggnader som bäst exemplifierar dagens arkitektoniska strömningar – i nuläget är det svårt att tydligt urskilja dessa, eftersom vi inte har historiens perspektiv. Om du skulle vilja vara delaktig i att skapa morgondagens ”stadsbibliotek”, ska du gå in på https://tessin.se/. Där kan du nämligen läsa på om riskerna och fördelarna med att investera i olika fastighetsprojekt, och försöka hitta det projekt som du tror kommer att bli en verklig framgångssaga.

Trots stadsbibliotekets status som kvintessensen av Swedish grace, är det dock inte Asplunds mest kända verk. Det är istället den ovan nämnda Skogskyrkogården, som finns upptagen på Unescos världsarvslista sedan 1994, och som varje år lockar tusentals turister att åka tunnelbana utanför Stockholms innerstad. Asplund skapade Skogskyrkogården tillsammans med Sigurd Lewerentz, och de arbetade på projektet mellan 1915 och 1940, det vill säga under hela 25 år. För Asplunds del innebar det att han arbetade med Skogskyrkogården fram till sin död; han gick bort den 20 oktober 1940. Då hade han precis vunnit arkitekttävlingen gällande byggnationen av Stockholms stadsarkiv, men eftersom han inte hann påbörja projektet tog istället Sven Ivar Lind vid.